Lyssna, de stora låttexterna cirkulerar om, kring sjuka saker: knark, ägarförhållandena, det oundvikliga genomskådandet. Och kanske går det inte att se vad man har. Gör mig stabil gör mig berg gör mig klippa gör mig måne.
Helvetet är stängt och man måste andas, hjälplöst underblåses elden; förlåt för att jag inte fanns, för att du kunde skapa mig och att det här är naturen, fasansfullt vilken lycka att vara instängd, din himlabädd.

En kall måne i ett hamnområde, så det
hamrar utan klang här i koaguleringsprocessen
Det finns inte tillräckligt med ord för att renodla tystnaden
Minsta ljus ton
blir en till
negation
Men bergen spricker så det dånar
i mitt
-en ett
vibrerande
synfält ur fokus,
har aldrig förstått
varför ljud behöver ord,
det måste vara nog som
ljuskällan och skuggans relation.

Borde vara så mycket lyckligare än vad jag är,
eftersom du inte vill vara här.
Jag borde inte ta ordet lycka i min mun,
härvidlag. Och jag glömmer inget
annat än denna stad, detta turliga resultat,
individernas psyken
genomsyrar sköra sjöslag, att
vi kunde komma upp på land för
att åstadkomma detta där till skillnad
i från detta här, äro vi inte majestätiska
så säg till exempel
vad du får för bilder
av den diktsvit jag arbetat
på i några dagar nu:











I.

för varje dag som går
blir hålet mörkare och
för varje varv
kring hålet tunnas dess aura
ut inom för varje dag
som passerar
blir hålet mörkare och
mer mottagligt för ljus
i pyramidens spets
ett fall för fåglar
i det blåögda spädbarnet
en väntan på tunnelseende.




II.

stormen som ska oss bortgöra
härstammar inom vulkanerna
vi måste fly till öar av is
och där tillbe solen
hur lite vi än tror

en sekund nu. stilla eftertanken
drömma oss till brunnarna
och regndansens koreografi
så vit den kan bli
rösten
som sjunger för
ingen och allt i det lagda rummet
här och där på fel sida jorden



III.


Mitt uttal avgas
Nu åter
-uppstår sången som
Slingrar sig ur moll och dimmors brand
Ett skall genom tusen tågtunnlar
Hjärnan ett maskätet äpple
ett problem
som inte finns
är vad jag har
ett problem
som inte finns
och det är detta språk, denna
nyspråklighet bryter genom
ytan på fostervattnet som tillhör kontinenterna
ekar grått i askans anda så smått som vinden sprider
och spirar
ett träd utan rötter
upp mot färglösheten
och ur havet
maskroslikt

bristfälligheten
stryker tätt längs med teglet, dessa
handleder mot vrister i ett hörn på ett källarplan
som vänts upp och ned till ett vindsrum
slänger sig handlöst från balkongen
vrider bort från väggen, landar på hörnets insida
där vägen faller in i horisonten som en pyramid
och jag knäcker fingrarna mot tändsticksasken
försöker eliminera stenarna inifrån men
poesierna blir blott bensin som inte rinner
inte brinner upp för trappstegen.



IIII.


Måste
frälsa vem
som ställer
sig intill frågorna
med en pansarvagn

detta vad
är mer än ett ord
i stil med det heliga detet
som vilar tryggt på andra sidan ytan
på andra sidan gränsen
som inte gör sig synlig
i vilka ögon som helst

och alla dessa vad
rör sig obönhörligt skoningslöst
till dess att de enas och
fastnar under en tänd
lyktstolpe
med tungan

kommer
för nära tillräckligt
nära
nog aldrig


osäkerheten kan inte vara evig

troligtvis (men inte sannolikt) alltid
antingen eller

ta
mot
-sats
-ord
-et
-t
ord att substituera
och byta ut värld mot värld

intetinget
ansjälar


/

tänk dig en naturligt ställd fråga

hur en vers
annat än bunden
skulle kunna vara
- fri, men ensam, ja


/

jag kan
inte förklara

hur det blev så att
varje ord blev avgörande
kära vän, oss
människor emellan,

kan du
rättfärdiga
det

/

varför kan du inte vara av sten?

hur förmå språket ingjuta mening i
dessa beståndsdelar, ord
måste kunna peka mot sin nästa
kärleksfullt
ge den sitt ljus
om det nu färdas ensam
att det är priset som betalats
med pappersflygplan och myntpreparerade revolvermynningar
när man likställer sin känsla för frågetecknen
som den havet måste hysa för strandlinjen


/

allt vi vet om rymden
den faller bort
från oss trots det
frågetecken som gjorde oss
medvetna om att vi vet att
ingen riktning existerar allt
vet
varken in eller ut
ur vägen som inte finns


/



en motsägelsefull mening
nej