Du hade nog ändå räknat med att saker och ting skulle falla på plats på vägen, allt eftersom. Men inget föll på plats som det skulle, utan ju längre tiden gick desto större kaos skapades.
Och Elin skaffade katter som du aldrig skulle få lära känna, och tatueringar och du fick inte vara med och hålla handen när de gjordes.
Och du trodde du kände dig själv men när alla ångestnätter visade sig vara en överdriven konsumtion av kaffe alldeles för nära inpå sänggåendet. Ta den insikten som ett uppvaknande. Då gick lite luften ur dig. Och du ville bete dig som människor i allmänhet gör när de blivit omkullkastade av monumentalt dåliga nyheter eller bara som de ensamma gör när de förlorat hoppet men ändå längtar.
Du kom till ett stadium i livet när du kände det nödvändigt att injicera lite ordning i blodomloppet, skölja bort all kaos. Men du kunde inte ens projicera fram ett bättre alternativ, och det gjorde strävandet en aning obefogat.
Och jobbet gick bra och lånet betalades av sakta men säkert och vartannat år blev du bjuden på en påkostad resa.
Är man snart 30 så kan man inte klaga över att ha det lite uppstyrt, även om det aldrig varit din intuition så får du förstå att det är så det ska vara.
Men med principen som grundsanning och aningen alldeles vilse.





Den 11.e maj, på gränsen till den 12.e… Jag jagar upplysningar och svar i natt… Näten som jag successivt placerat är för grova . Genom de gränslöst stora hålen sipprar meddelanden igenom utan att jag hunnit uppfatta dem. Som vanligt en natt sömnlös i onödan, hög på kaffe, och svaren plågar mig med sin frånvaro.