Springer ikapp med en tid som inte stannar
Som fortsätter varje sekund trots att mina ben ger vika
Då jag ser mig om och ser att du är borta
Dagar som tillslut blir månader
Mascaratunga fransar där tårar tränger genom
Och hårt målade läppar på en mun som söker luft
Tröst hos en annan individ
Som kan viska samma saker som du
Innan du försvann
Ett hjärta inburat i en glascell
Fritt att komma fram med en tegelsten
Krossa det där som ändå aldrig byggts upp
Minnen från dagar som var blå
Precis som den där soffan som nästan var svart
Jag tror jag glömde en del av mig där
Dagar som går
Trots att jag skriker stopp och stanna
Ett liv som passerar medan jag blir kvar här
Fast i ett gränsland mellan dig och mig