Har fått en hel del frågor om vad min text egentligen handlar om från andra forum så tänkte skriva en dikt-analys.

Det här handlar iaf om en helt vanlig pojkes uppväxt som kanske är lite vilsen redan från början.

Novellen berättar om tre möten angående tre fundamentala saker som vårat samhälle, eller snarare nu mer västerländska samhället överlag har som grundpelare och är uppbyggt kring. Vi ska nämligen sedan barnsben ha en stark tro till gud. Vi ska tjäna vårat land och en dag finna oss i att sitta lugnt på vårat kontor och rätta någons betyg bara för att nästa månad, om det nu vankas krig för ett par gubbar säger så, kunna gå ut och döda andra människor, bara för att de tror på fel saker, enligt oss själva. Och till sist så ska vi ha en viss politisk ställning. Politiker, de ska ha i främsta uppdrag att alltid se bra ut, att alltid ha sina värderingar i synkron med partiets, och lova x-antal saker innan valen men när scenen har lagt sig så finner sig löftena ofta sig vara bortblåsta.

Denna pojke, tillbaka till i historien nu, träffar först på en präst, ref "en man i vit krage". Denna präst är så säker på sin tro så det är svårt för att inte låta bli att omfamnas. Barn tycks ju ändå alltjämt ha väldigt svårt för att inte tro på vad vi äldre säger. Iaf pojkens far blir plötsligt sjuk, och han ber och ber i dagar och nätter, men det hjälper inte och pappan dör. Pojken är nu i förtvivlan, han förstår ju inte hur det är möjligt. Tron lämnar bara honom med fler frågor än svar. Och därför går han därifrån i tårar och gråt. Det är dolt texten och bara hans förtvivlan och gråt nämns.

Sedan träffade han på en arme officer flera år senare. Pojken utlovas nu åter igen av denna starka, stränga fadersgestalt, som han sedan länge tillbaka inte haft, att göra något bra för sitt land. Men när han väl flugit till på andra sidan jorden ser han ingen vits med det hela utan bara mängder av blod som skördas från bägge håll. Otur har han även när ett av hans ben amputeras bort av en skott skada så han far hem paralyserad.

Då kommer den sista gestalten i hans liv som är en politiker nästan direkt därpå, hon kommer till sjukhuset för dessa krigsskadade och utlovar för fallna krigshjältar och de som lider av posttraumatiska-syndrom kommer i framtida dar få gratis vård och lättare till jobb och det ena efter det andra. Det han inte vet om är att det är endast visade sig vara ett PR-trick framför alla de kameror som samlats. Helt enkelt väldigt noggrant analyserat och utvalt, såsom jag tycker politiken tyvärr är i allmänna drag, en enda stor såpopera, om du frågar mig en ilsken regnig dag.