En midvinternatt med stank av törst och blod och svält
En vargman passerar inatt
Han letar efter byten, kanske finns det någon här att ta
Frosten sätter spår på denna natt

En midvinternatt hörs ett desperat och hungrigt yl
En vargman utan byte i sikt
Han ser ett fotspår i snön och sätter fart mot detta fynd
Nu kommer han få äta sitt kött

En flicka möter vargens syn och hon börjar springa mot sin by
Hennes ben är korta och klumpiga i den meterdjupa snön
Hon tappar fart allt eftersom och vargmannens klor de får tag om
Flickans långa hår och hennes kropp blir hans kött

En midvinternatt hörs ett skrik på hjälp emot en by
Hövdingens dotter försvann
De greppar vapen och facklor och allt som finns till hands
Nu ska de ut på vargajakt

"Låt han inte komma undan, vi jagar tills vi spyr
Med påkar och hammare vi slåss
Vi följer vargmannens spår tills gryningen kommer
Och vi bränner odjuret till stoft

Ett spår av blod och en trasig sjal hittar dem efter ett tag
Och vargjakten fortgår tills gryning är här
Kadaver efter flickans kropp gör att bybefolkningen tar ett stopp
De hittar henne sargad och med utslitna stora bett

Inatt så tar vi han, vi flår han och vi dräper han
Vi gräver en djup grop och sticker han med spett
Inatt, så hänger han, i kronan på den största tall
Vi stenar han och begraver han, i vårat anletes svett

Inatt vi dömer han, vi rent utav föraktar han
En vargman blir till när fullmånen flyr sitt moln
Inatt, en törst för blod, en törst min dotter ej undkom
Den törsten skall släckas innan hon vilar i vår jord

En midvinternatt springer femton män med ett enda mål
Att avsluta vargmannens liv
De ser avtryck i snön och sätter fart mot detta fynd
För blodsgjutningen skall äga rum

En midvinternatt skådas skuggan av en varg
Stor som byns samlingshus
Han står på en bergstopp med månen i rygg
Och väntar på byns enda män

Männen går till anfall trots att hövdingen inte sagt ett ord
Han skriker "RETIRERA" men alldeles för sent
Männen visste inte om ett stup under snötäcket under dem
De föll mot sin grav under vargmannens yl

En midvinternatt går en ensam man emot sin by
Och alla hans män dem försvann
En vargman gick fri och sprang iväg mot gryningen
Och midvinternatten försvann