Jag vägrar inse att jag ej är perfekt
Som en stel och rak vind genom brasan som bränner dig


Du vägrar inse att jag är perfekt
Som stålmannen tar jag aldrig stryk
Och inte ens kryptonit hindrar mig från att vara ensam

Alla lögnerna kryper sig tillbaka, tillbaka till glömska
Allting som en gång var fantasi har nu plötsligt blivit sant

Och jag kan inte längre se mig själv
för att jag skäms för min skugga

Den äter upp mig

Långsamt