När jag träffar en kvinna,
frågar jag mig alltid samma sak,
om hon blir rullstolsbunden, allvarligt sjuk, inte kan svara på mina tal,
skulle min kärlek göra att jag ändå stannar kvar?

Om mitt svar är nej,
då är jag inget att ha,
och då borde jag fortsätta leta,
efter någon som jag kan älska under livets alla kval.

I mitt fall är svaret ja,
och jag älskar henne för den hon är,
och jag kommer alltid finnas där,
för det kommer kvinnan i mitt liv alltid att vara värd.