Igenom en dimmig ruta
en kall vinter kväll
hörde jag pianot spela
och rutans frost började vibrera

Det var en timme kvar
tills dörrarna skulle stå öppna
det var en tid för bara dig
som jag fick bevittna

Då skrattet var borta och sanningen ren
fötterna mjuka och minuten av sten

Du öppnade dig som en blomma i ljus
visade dig sårbar med fötter på grus

Din blick var mot himlen och dina fötter dom flög
men ditt hjärta slog med basen, hårt
jag fick se någonting som stoppade all andning
en improvisation som förändrade mitt liv

Jag önskar jag kunde visa hur fantastisk du är
att du kunde se mig, bara en gång, för jag är alltid där
otroligt att du inte vet varför jag är kvar
jag vill bara se dig och få vara jag

Du vet inte hur otroligt vacker du är
det är något så rent och skönt i hur du lär
när jag växer upp vill jag bli som du
nå stjärnorna och se vem du är just nu

På bussen i morgon vet du inte vem jag är
men ikväll är jag den som är kär

Fast i dina rörelser
bländad av ditt ljus
nästa år så ser du mig igen
i dansstudions rus