Överallt dansar slöjor.
Jag vill gråta men samtidigt sjunka ner i något så värdelöst som en dokusåpa om sex och påhittad kärlek.
Runt mig formas det vackra till vassa kanter men jag förväntas vara lycklig.
Mitt i denna fantastiska fantasivärld hittar jag mig själv och sagorna spricker.
De delar sig till flagor och sjunker ner mot marken.
Överallt dansar slöjor.

Om väggarna kunde sluta berätta för mig om allt som jag vet har hänt som jag aldrig önskar hände.
Om väggarna kunde hålla käften.
Jag kysser bilden av din nakna kropp på min näthinna.
Du är så fin i sårbarhet när kläderna formar en cirkel omkring dina fötter.
Blunda och tänk på stjärnorna.
Tänk på stjärnorna älskling.

Vi sitter på taket och ser upp på himmelen.
Min rygg mot din bröstkorg, redo att flyga genom luften.
Kyss mig till musiken som vi andas.
Varje ton smakar en känsla och jag har tappat alla ord.
De slår som regn mot marken.

Pölen av blod ser ut som gegga på kakelgolvet när du lämnat mig till döden.
Tänk på stjärnorna älskling.
Ensam är svagast och mörkret gör ont.
På näthinnan klär du på dig en jacka och går.
Överallt dansar slöjor.
Stjärnorna dör.

Det här är vår saga.
Den vi lovade att aldrig ge ett slut men sedan slog ihjäl tills den knappt ens fanns.
Det här är sagan som har format min kropp
till det ytliga skal som jag endast bär.