Jag sitter här i gröngräset med min bärbara dator, inget händer, sitter och väntar ut mina föräldrar, bara i 50 min än så länge...
Men med tiden kommer dem nog på att de har glömt mig sittandes i ett nyklippt dike, utan mat och plats att sova.....
Mina tankar över det hela flyger över mig som en flock kanadagäss, gråa, sura och i formation....
Den stora vägen mot Kalmar är nära mig, själv sitter jag i ett dike, stora skillnader på kvalitet må ja säga..
Bilarna passerar hela tiden och från skogens djup hörs det dova knackanden, som någon vill in, men inte kan.....
Nu kom en vit bil, det var verkligen inte den första, men inte den rätta, det ska vara en vit Seat bil....
Ett motorcykelgäng passerar í hast bredvid mig, mitt dike, på den lilla vägen ledandes till den stora....
Ett flygplan i luften, en fluga surrandes vid mitt öra, ännu mera bilar, denna gång en silvrig och en vit.....
Grässtråna utanför det klippta killar mig vänligt på armen medan mina ohövliga ben redan har somnat, kommer dom inte snart....
Sviker sin avkomma, det är det dom gör, de stora, allvetande väsen som ja en gång levt uti....
Jag reser mig upp i ett försök att se om dom kommit, men på vändplatsen av grus är det tomt, ingen vit bil.....
Jag hör gräshopporna i gräset, dom kallar efter sin älskade, men kommer dom få någon att dela livet med, sådant vet man aldrig...
Jag rycker loss lite gräs och sätter ett torkat gräs i min mun, nu leker livet igen, ja kommer få ett hål mellan mina framtänder....
Tistlarna blickar ned på mig där ja halvligger i gräset, i mossan, på en sten....
Majestätiskt och översittande reser dom sig upp likt ett snabbt växande barn......
Klarblå himmel är det jag ser när jag lägger mina blickar mot skyn, ett ynka moln är det enda som skymmer min syn....
Nu har det gått en timme och dom har ännu inte kommit, svikt, bedragen, likt en ignorerad skugga ligger ja i mitt dike.....
Solen börjar gå ned, den skymmer lite av min syn i sin låga ställning......
En spindel väver flitigt en tunn tråd mellan 2 torra grässtrån, vackert och skimrande.....
Min \"granne\" passerade just, lämnade inte annat än avgaser på den stackars ignorerade skuggan i det nyklippta diket....
Inte en själ har lagt märke till min konstiga sittplats, det gör mig minst sagt förundrad, hur kan dom missa......
Framför mig står en björk, ack så vacker, med gulblekta löv, hösten är inpå, det känns i själen....
Nu kommer den vita bilen farandes, jag stiger in och ensamheten i diket är ej längre ett problem….
Nu är ja hemma, stel som få, efter endast 70 minuters väntan är jag äntligen hemma.....