Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Något jag bara skrev ihop lite snabbt, vet inte om jag blev nöjd men det är det första jag kunnat skriva på väldigt lång tid.


Skriver fast jag inte kan

Jag skriver trots att jag inte kan
För själen exploderar
Allt går upp i ett stort moln
Färger av regnbågen och glitter av solen
Brustna ord om fred på jorden
Tro hopp och kärlek
Ni har hört det förut
Jag slår sönder min spegelbild men jag fortsätter framåt trots att det känns som allt är slut
Säljer min tid för en kyss i nacken
Springer längs vägar utan mål
Och jag skriver trots att det inte fungerar alls
Man ska aldrig ge upp
även om det är lätt ibland
Frihet är att falla från tionde våningen
eller kanske tusende
Utan att klättra uppåt igen
Egentligen är det nog mig själv jag är kär i
För ingen förstår mig, nej egentligen inte ens jag
Jag rör något som inte existerar
och jag letar efter något jag inte ser
Häller varmt kaffe över dig
då dina ögon granskar mig
För jag är inte din, du är inte min
Nej det blir aldrig så
För jag behöver vara fri, jag behöver en annan värld att leva i
Kanske är jag dum och naiv
Kanske är du bara ett tidsfördriv
För jag kan inte skriva, jag kan inte sjunga
Och jag kan nog inte heller glömma dig




Fri vers av zoxina
Läst 218 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-01-07 15:11



Bookmark and Share


  petter rost
Vad fan du än säger, zoxina, så kan du skriva! Det är inget jag kan undra över och mitt enda tips från utsidan av dej är: skriv! Skriv på, skriv mer, skriv ur dej – du har att säga!
2014-01-07
  > Nästa text
< Föregående

zoxina
zoxina