Min vän, sätt dig ner
och berätta för mig vad det är du ser.
"jag ser sandkorn som virvlar och leker i vinden,
söker sig uppåt och kastar sig i den"
Du ser hälften min vän
men säg, är du redo än?
Redo att med vitögat se sanningen?

Det är älvor gömda i virvlarna små
gömmer sig i dem, skickligt som få
Dansen de skildrar tvenne de ting
Hoppet de hyllar runt i en ring
I ringen står Döden och vaket ser på
Räknar på hur många frön han kan så
Du ser älvan den dansar i hopp att bli fri
fri från de bojor den kedjat sig i
men vinden är nyckfull, Dödens symfoni

Först den de virvlar högt i det blå
sedan den mojnar och Döden kan så
Älvorna störtar med sanden du ser
Intet väntar, han hjärtligt ler
Så var finns hoppet i denna markabra dans
jo, i älvornas frigörelsechans
De som ej störtar när vinden ger vika
är sina kamrater mycket olika
de reser sig och sträcker ut sina vingar
och förvandlar så sina bojor till ringar

Kvar på marken ligger älvor i tusen
de som aldrig vågar och ligger där, frusen
de som ej har mod att dansa
med döden och hoppet - att chansa
Det, min vän, är vad du ej såg
att i vartannat sandkorn en älva låg.