En sen kväll diskuterade man språkets betydelse. Ungdomarna på boendet hade bott så pass länge i Sverige att de kunde föra tämligen avancerade resonemang på svenska. En pojke hade luskat ut att svenska och dari var besläktade språk. En äldre man i personalen nappade direkt. Just så, för länge sedan hade språken uppstått ur ett gemensamt språk. Det låg inget anmärkningsvärt i detta tyckte ungdomarna. Men vilket språk hade varit först av alla? undrade den äldre mannen. Arabiska så klart, svarade en pojke å alla de andras vägnar.

Nu började språkförbistringen. Ungdomarnas källa var koranen, påstod de. Kanske inte för att det stod i den, men för att den var skriven på just arabiska. Koranens innehåll var i det närmaste okänt för personalen. Döm om deras förvåning när ungdomarna berättade om en skapelse som var som tagen ur bibeln. Men det var ingenting jämfört med insikten om att ungdomarna trodde helt och fullt på skapelseberättelsen.

Bland personalen fanns en vikarie som till vardags studerade vid det närliggande universitetet, ett för arbetet ganska ovidkommande studieämne. Det var inte utan stolthet han åtog sig uppgiften att introducera ungdomarna för evolutionsteorin. Här i Sverige tror många att människan kommer från aporna, framförde han.

Först uppstod en lång tystnad, därefter fniss och sedan protester. När personalen inte genast insåg galenskapen blev ungdomarna oroliga för deras skull. Detta var pinsamt. Menade de att människor kunde komma springande ur djungeln när som helst, födda och uppfostrade av apor. Med tanke på hur sällan detta inträffade borde evolutionsteorin falla direkt. Nej, nej, så menade inte personalen, apor födde inte människor. Det hade varit en lång process. Förresten hade alla andra djur uppstått ur fisken.

Ju mer frågor ungdomarna kom med, desto mer lösryckta fakta kom från personalen. De starka överlevde. Slumpen. Urval. Personalen hade aldrig behövt förklara något som alla tagit för givet. Darwins teorier var inte alls så lätta att måla upp som de hade kunnat tro. Klockan hade hunnit bli mycket innan de gav upp med känslan av att ha skapat mer förvirring än klarhet. De misstänkte att de rentav hade gjort ungdomarnas lärare en otjänst, som själv inte fått introducera sina elever i evolutionsteorin.

Nästa kväll satt en affisch på väggen på boendet. På bilden fanns en apa och en människa. Mellan dem, på led, gick andra som i tilltagande grad rätade på ryggen och tappade sin kroppsbehåring. Vikarien hade tagit med affischen som ett pedagogiskt verktyg. Bilden visade vad de inte hade kunnat säga igår. Mellan apan och människan marscherade de felande länkarna som varken personal eller ungdomar hade sett. Hade personalen läst sig till detta, undrade ungdomarna. Mestadels var det muntlig information, erkände personalen, sådant de hade snappat upp genom åren. De felande länkarna var utdöda men de hade lämnat spår efter sig.

Ungdomarna började tappa tron på sin personal, människor som fått ansvaret för deras uppfostran. Själva hade de läst, iakttagit och tänkt sig till sina uppfattningar om världen. Världen var uppenbarligen befolkad av olika arter och så hade tanken varit, sade koranen. Charles Darwin blev på boendet ingen samhällsomstörtande figur. Han ansågs mer som en underlig sektledare vars anhängare inte ifrågasatte något trots att ungdomarna kom med alternativ.

Trots galenskapen såddes ett frö av oro hos ungdomarna. Personalen var ändå duktig på de flesta områden. Sverige var inte befolkat av idioter, så mycket hade de sett och kunnat jämföra under sin tid som flyktingbarn. En pojke började söka information på persiska om evolutionen. Någonstans i världen fanns en exiliranier som ägnade sitt liv åt att sprida Darwins läror på internet. Sidan på internet ägnade dessutom ännu mer utrymme åt ateismen. Före apan som gick först i ledet fanns inte ens Gud.

Nästa morgon var affischen sönderklippt. Ledet hade reducerats till två varelser med en lång lucka mellan sig. De felande länkarna hade vandrat bort och inga spår fanns kvar av dem.

I både Afghanistan och Iran var det straffbart att förneka Gud. Ungdomarna hade inte ens reflekterat över detta. Varför skulle någon förneka Gud? Ungdomarna ställde personalen mot väggen. Trodde de inte ens på Gud? Det visade sig att de flesta i personalen trodde på något som de varken läst om eller iakttagit.

När ungdomarna hunnit samtala med alla i personalen kunde de konstatera att Gud hade förlorat sin historiska roll i Sverige. Ingen i personalen behövde Gud för att förklara tingens existens. Tvärtom behövdes Gud för att trösta vid tanken på alltings utplåning. Före apan var det tomt men efter människan kom det någonting. Vad? Det visste ingen så noga. När någon av ungdomarna drabbades av sorg tände personalen ljus. De kunde inte nog påpeka att döda anhöriga vakade över ungdomarna och var stolta över dem. När någon frågade om var deras döda far eller mor befann sig svarade ingen i personalen: Har du hört talas om Charles Darwin?