jag brukade ha en kännsla för dig
det skar genom mig mitt i natten så jag vaknade
skrek utanför mina ögon
slog på mina fönster och mitt hjärta
jag vet nu att det var kärlek
och jag trodde den skulle vara för alltid
det jorde den på ett sätt också

jag har så många sidor i mina böcker
med saker jag kände om dig, skulle
säga till dig när jag vågade
saker vi har jort, sagt, minnen av dig
mina kännslor skrevs ned i mina svarta
tygtäckta, onödigt dyra skrivböcker
med gröna, blå och röda pennor

att läsa dem fyller mig med en slags
nostalgisk good-feeling-sadness-kännsla
jag känner hur jag tycker det är hemskt
att inte älska dig längre, så uppgiven
du fick hela sommaren när jag var femton år
och vi älskade varandra, det jorde vi verkligen
men vad skall jag säga nu när jag har vaknat

och upptäckt att mina känslor för dig
inte är samma som förra gången jag kände efter
jag säger inte att jag älskar dig mindre
bara att den är omvandlad till en
annan sort som inte är den du söker när du
ser i mina ögon, jag ser dina tårar som sakta
rullar ned för dina kinder

nog älskar jag dig, men det var länge sedan...