Som en livlös kappa, död blomma och en sorgsen fågel. Tappat gnistan, fallit djupt ner i ett mörker. Finner ingen spegelbild, bara luft, ojämnheter och främmande dofter. Jag tar inte i när jag säger att jag blivit Guds offer.

Vill bort härifrån, till en annan plats. Inbillar mig att tapeterna deprimerar mig, om det bara vore så enkelt. Persiennerna till livets ljus är stängda, det bittra teet smakar nästan bra. Ingenting är som det ska.

Aldrig känt så mycket sorg. Benen vill inte, tårarna rinner, glömmer bort att andas. Ljuva melodier, fina alster och goda meningar får mig att glömma ända till nattens mörker återkommer.

Förlorat för mycket, känner en smärta som kväver mig om nätterna. Saknar något jag aldrig känt, saknar minnen jag redan glömt. När livets resa är för mycket, då bromsen försvunnit och dörrarna är låsta - snälla håll om mig.