ibland är det så himla synd om mig,
men ingen får se när det brister
stjärnan som lyser starkast av alla
faller fast ingen har sett den falla

när vi glömmer bort stjärnans glans för en stund
och inte blickar emot den
då vrider den sig i sitt himlafäste
då kvider den i sitt trygga näste

ingen har nånsin en chans till att trösta
den mest strålande stjärna dom vet
och att jag är lika ledsen som ensam är stark
har länge varit min hemlighet