Till sist ersätts vad som var hud, hår

en förnimmelse av närhet

märkesskor, datafylla, försök till att kolla den överordnade
i ögonen
Jag är med, helt plötsligt lät jag kapitalet likt utåinvända bläckfiskar
insugas genom näsan och nu trycker de på min hjärna, sensationen av dessa maskar
som pulserar i det mörka gelatinet
påverkar mitt värderingssätt
försöker vända och vrida det till mängden ting i min omgivelse
succesivt ökar
i det korta så går jag givetvis inte på det
i det långa märker jag inte ens magen som svämmar över kanten
i försöken att skapa den oändliga tunneln som bryter av sorgen som penetrerar och förstör, slutet på evig återuppståndelse
emellan andning oss
förvirrade spöken emellan

Jag vet inte vem som är värst

kiss eller bajs