Dagen kom, ur den långa mörka tunneln, ljus, men ändå full av tårar.
Dom du kunde torkat men du fanns inte där….
Och vem är du, endast en produkt av mina drömmar?
Jag söker dig där, bland sandkornen på stranden där vi gick. Kanske du försvann?
Eller var det så att du aldrig fanns?
Det svarta hålet i mig som växer,
jag får torka mina tårar själv, vill ibland bara upplösas, bli till dagg på gräset.
Livets substans kommer ändå sakta att försvinna.