Korridoren har blivit längre än när jag gick in
mer upplyst
mer folk
mer gult
mer fula vita streck
hindrar folk från att halka
som om det är det farligaste som skulle kunna hända dem

mer
tårar

hindrar mig från att finna fem fel med min bil

Jag vänder bort mitt ansikte
från frågande blickar
och nickande vishet
från människor jag inte alls känner till
ingenting hos mig är vattenfast
och livbåtarna är lika nedfällda
som persiennerna på Titanic
där den sista groggen var gratis

Det känns som om du tagit ett sugrör
och sugit ut alla mina känslor
var gör du av dem?

Det är nog därför du öppnar
fönstret efter varje besök
det gör vi också när någon har dött
men det är för att släppa ut själen
så att den hittar hem
och du tänder inget ljus