En kort sekund av vila
i ett samförstånd med själen

Kan jag ibland se vem jag egentligen är
ett vrak till utomjording en ursäkt till människa

Lika lätt som osynliga tårar faller ändlöst mot marken
släpas jag med i en karusell som aldrig slutar rotera

Ibland med jämna mellanrum får jag se en skuggig skepnad
med sommarblommor i silkeslent hår och tårar som rinner nedför en porslinsaktig yta.

" Kom hem "
" Bli åter igen det du har varit "