Den här dikten kan skapa en del ilska.
Jag tycker inte att feminismen är en fungerande ideologi.
Däremot så beundrar jag alla er kvinnor som kämpar för jämlikhet, i motvind.
Och i slutändan så vill jag uppnå samma sak som ni, frihet för oss alla, på alla plan.

______________________________
Feminism är frihet.
En kvinna ska kunna leva det liv hon önskar.
En feminist är en frigjord kvinna som inte hindras,
av de ålderdomliga begränsningarna i ett strukturellt efterblivet samhälle.
Feminism är oberoende.

Feminism är för mig ibland, chauvinism.
En kvinna ska inte kunna göra anspråk på överlägsenhet över män.
Hon bör inte böja sig för samma metoder som används
av de kvinnohatare hon svurit att kämpa mot.
Feminism är ibland, sexism.

Feminism är ett namn för okunniga personer att använda.
En kvinnas namn besudlat in i en stereotyp arketyp.
En bh-brännande, hårig, renrakad skalle, lesbisk sociopat,
bjöd på undergången för män, eftersom "de inte behöver män".
Feminism är ett märke.

Feminismen är en kamp för jämlikhet.
En kvinna ska ha paritet med en man, inte bättre eller sämre.
Vi ska leva i ett samhälle av verklig jämställdhet.
Där varje person bedöms oberoende av ras, kön, sexuell läggning eller religion.
Feminism är en rörelse.

Feminism är för mig ibland, en plåga.
En kvinna bör inte använda detta emblem för att överkompensera.
Kvinnor kämpade länge och hårt för att skapa något vackert,
innan det var fläckat av de bittra tolkningar som gavs av de bristfälliga.
Feminism är ibland ett problem.

Jag är en man.
Jag anser att feminism är allt det ovanstående.
I värsta fall är feminism inte mer än ytterligare ett sätt att segregera oss.
Är vi så desperata att negativt hålla fast vid våra olikheter.
I bästa fall, är feminism något vi tillsammans bör fira,
en könskamp, en jämlikhetskamp, ett köns kamp, som jag är stolt att stå sida vid sida med.
I bästa fall, är jag en feminist.

Feminism är långt ifrån perfekt.
Precis som varje kvinna.
Precis som varje man.