Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett litet jag


Det finns ett litet jag som bor i min kropp
i trängseln söker den mamma
men alla vuxna har långa ben
och handen du fångat är en främlings

Det finns ett litet jag som slagit upp ett tält
och välkomnar alla vänligen stig in
ta hand om mig
säger jag käckt
med huvudet smått på sned
jag är ett herrelöst barn på väg ut i världen
men har ingen att åka med

Det finns ett litet jag med sovsäck
och tummen mitt i mun
jag leker kålmask på ditt golv
när jag väntar att du kokar vår gröt

Det finns ett litet jag som vill bli räddat
det finns ett litet jag
det finns jag
det finns ett jag
som är rädd för ett litet jag

Du menar att vi måste försonas
mitt lilla jag och jag själv
om jag förtrycker mitt lilla underjag
kommer den att bli ett hatiskt jag
som hoppar från broar och spårar ur
och drar mitt andra jag med i fallet

Du menar att jag måste famna mig själv
och lära mig leva med båda
ena jaget blir ett fattigt jag
om den ensam fram måste vandra

Det är det som skapar ett helhetsjag
att acceptera alla sina sidor
nog skall jag väl kunna ge min hand
åt ett vilselett jag där i trängseln




Fri vers av Lady Macbeth
Läst 274 gånger
Publicerad 2006-03-22 16:37



Bookmark and Share


  Lola
Ur de mörkaste djupen spirar de vackraste näckrosorna.

Stryk det lilla jaget ömt över ryggen, ge det en kopp varm choklad och en filt, läs sedan en gonattsaga av Tove Jansson för det - Vem ska trösta Knyttet?
Sen blir allt mycket bättre. Efter den sagan, alltså.
2006-03-23
  > Nästa text
< Föregående

Lady Macbeth