Här sitter jag vid ett runt litet bord, i en av Palmas små gömda gränder.
Jag njuter av solens varma strålar och har precis druckit ur den sista droppen av mitt röda vin. Bestämmer mig för att sluta ögonen för en stund, o ta in alla de ljud som finns omkring o som så lätt filtreras bort i egna tankar och funderingar.

Fotsteg som går i takt, trippande klackar, hjul från en cykel... Men! Det som fångat min uppmärksamhet allra mest är den där mörka trygga lite skorriga röst som kommer ifrån en äldre herre som sitter vid bordet bredvid.
En stilig man i 60 års åldern med nypolerade skor , så blanka att man nästan skulle kunna spegla sig i dom.
Hans spanska är vacker , lugn och harmonisk, nästan som att jag skulle vilja höra honom berätta en saga för mig ...

Det blir eftermiddag, och eftermiddagssolens varma strålar bränner behagligt mot min mjölkvita hud . Jag njuter, njuter av att bara få sitta här , andas och för en stund få hälsa på i någon annans värld o verklighet.
Så här sitter jag med penna och papper vid mitt runda lilla bord på ojämn mark och observerar . Observerar livet , olika människoöden som passerar förbi...
Man vill så gärna ställa frågor om hur när o varför de valde att vandra just den där vägen i livet.
Kärlekspar som går hand i hand med jämna steg tätt intill varnadra.
Den vaggande gumman med sjalett på huvudet som håller ett stadigt grepp om sin filt under armen, vart är hon på väg? Eller den unga killen med dreadlocks som beslutsamt hänger upp affischer på husväggarna o som ger mig en lång blick o ett blygsamt leende då han passerar förbi. Jag ler tillbaka, o undrar hur det kommer sig att just jag hamnade här, i en gränd i Palma en sen tisdagseftermiddag i mars där alla dessa intryck av okända människor sätter avtryck i mig ...