Jag hade aldrig varit så full i hela mitt liv. Allting snurrade, jag hade stora problem med att stå upp. Jag greppade Ricards arm som stöd, han log mot mig.
- Är du lite snurrig?
Jag stack ut min tunga som svar och han lutade sig fram och pussade den. Han tog mitt glas ifrån mig, han förstod att jag hade fått tillräckligt. Men det tyckte inte jag, dum som jag var. Jag släppte honom och vinglade iväg till soffan där Elin satt. Jag fick omedelbart en ny drink i min hand men då fick min kropp nog. Jag mådde illa, allting snurrade ännu snabbare och jag såg dubbelt. Jag ställde mig upp för att försöka vingla över till toaletten men jag kom inte mer än två meter innan jag föll till marken. Allting gjorde plötsligt ont och jag började gråta. Ricard hörde dunsen av min klumpighet och kom springande som en räddare i nöden. Han lyfte upp mig i hans famn och bar mig till toaletten.
- Är du okej gumman? Sa han och tittade ner på mig med oro i ögonen.
- J..
Hann jag svara innan all dryck jag konsumerat den kvällen plötsligt befann sig på hans skor och splitternya Hugo Boss byxor.
- Åh herregud! Förlåt!
Jag hade aldrig skämts så mycket i hela mitt liv.