Det var plötsligt vitt. Inte vitt som i LED-lampa-i-ögonen-vitt utan lite mer A4-papper som legat i solen någon timme, så vitt att väsendet kunde se att det faktiskt var någonting framför det snarare än just bara ett ljus. Vid närmare eftertanke visste väsendet inte hur varken en LED-lampas ljus såg ut eller vad ett A4-papper var för någonting. Men vid ännu närmare eftertanke så kunde den inte tänka sig att detta var just tid och plats för att överväga de partikulära egenskaper som gjorde LED-ljus och A4-papper till just de ting de var. Det var dags att fokusera på det viktiga. Vad är väsendet? Vart är väsendet på väg? och framförallt; vad är väsendet? Alla dessa frågor tedde sig dock inte riktigt få fäste i väsendets hjärnkontor eftersom att väsendet inte riktigt var säkert på om det förstod riktigt vad det tänkte, väsendet hade ju trots allt aldrig lärt sig svenska, bara danska, men vart ett väsen som inte vet någonting förutom just det faktum att det lärt sig danska lärt sig danska, det visste inte väsendet. Fokus tänkte väsendet, jag måste ta reda på vart jag är. Inte för att väsendet hade någon klipptid eller någon uppsats som skulle in till en viss deadline att passa utan väsendet tänkte att om det nu ändå var här, vart här än nu var, så måste det ha någonting där att göra. Det vinklade vad de trodde vara sina ögon mot vad väsendet trodde vara nedåt, ingen skillnad tänkte väsendet. Detta blev väsendet inte klok på, hur är det meningen att man ska kunna komma någonstans om man inte kan se? tänkte väsendet varpå just denna specifika tanke, förkortad HÄDMAMSKKNOMIKS (av pratiskt skäl), triggade en rörelse av antingen väsendet eller rummet runtomkring det som resulterade i att väsendet faktiskt tittade uppåt! Väsendet såg vad det felaktigt kallade uppåt som egentligen var nedåt. VÄRLDSMÄSTERSKAPEN I SCHACK! HÄR UPPE!? Tänkte väsendet återigen felaktigt då det egentligen var tillbaka med att titta rakt fram som resultat av att ha tänkt tanken VIS!HU!?. Vad väsendet inte visste var att om det hade tänkt tanken SLIELA hade det startat en kedjereaktion som slutat i att väsendet äntligen kunde få reda på en av väsendets allra viktigaste frågor, en fråga som det inte kunde sluta ställa till sig själv utan att veta vad det egentligen var det frågade efter; vart ska man egentligen plugga på för högskola?
Det var plötsligt vitt.