Jag var tjugofem år
När jag insåg att jag mest legat
För att vara snäll

Och att jag nog lever med ett kroniskt

Självbedrägeri





/

Jag var tjugofem år
När jag hackade gurka
Och mamma stod i köket
Hon hade den där patetiska blicken
Och sade
Att hon nog skulle ta sitt liv


Och för första gången
Kände jag


Att jag inte orkade bry mig
Längre



Så jag fortsatte att hacka gurka



Och insåg
Att allting bara varit för hennes skull



/

Jag var tjugofem år
När jag insåg
Att pappa
Visst hade
Ett hjärta

Inte bara en alkoholiserad lever



Och det var lättast
Att

Förlåta




/

Jag var inte
Tjugofem år
När vi hälsade på i stugan
Och syschorna spelade

Alla var fulla på verandan
Jag fick vara med
Och sitta i hans knä
Invirad i en filt





Jag är nog den enda som minns
Att han värmde sin hand
Innanför



Mina trosor






På morgonen vaknade jag i husvagnen
Av soluppgången
Och mammas och pappas spritångor

Jag var nog sju år


Då



Jag ville bara åka hem