Förlåt för att jag är klumpig, brusar upp och sårar.
Förlåt för att jag inte lyssnar eller hör av mig, sviker och inte orkar.
Förlåt för att jag inte orkar vara den där
fenomenala mamman, frun, vännen och kollegan.

Så ledsen för all smärta jag föranlett,
så bedrövad för den sorg jag förorsakar,
så förtvivlad för all framtida besvikelse jag kommer framkalla.

Jag är en människa som rodnar över mina tusen brister,
som skäms för min ofullkomlighet.

Jag är en människa. Förlåt.