Hon såg vintern anlända
Det hade gått tjäle i jorden
och kölden kom krypande över stenarna

Hon såg upp mot snön - med hornhinnor täckta av frost
frusna läppar - vars klagan tystnat
och blodet - som is!

Hon lever allt jämt - i tyst förtvivlan
Känn pulsen - en slocknande glöd

Tills kölden når hjärtats centrum

- är hon levande död