Med vems ögon vågar man läsa historien skriven framför sig?

Kan det vara de som söker nöjet i allt, de som skrattar och de som talar?
Kan de leda en värld i solen när mörkret håller ljusets svans?
Nej, dessa människor lever för kaoset.
Dansande solkatter födda ur glas.

Kan det vara de som frustar, brinner och som har kraften att handla?
Kan de sluta glöda när gnistorna börjar slå mot gräset?
Nej, De vilda skenar och stannar inte för någon.
Kaos kan färdas lång väg, i fel riktning.

Kan det vara de som vakar över varandra, de som älskar och de som väntar?
Kan de vaka över framtiden som de vakar över allt annat?
Nej, dessa människor drivs av kaoset som lär dem att älska.
Ingen kärlek är lugn.

Kan det vara dem som för takten, precisionen och punktligheten?
kan detta folk gå på vägen framför dem?
Ja, för balansen är inte något existentiellt och kan därför bara rubbas av allt som existerar
Kaos är existens

Gärna hade jag själv läst historien men skrattar gör jag varje dag, så ofta jag kan.
Min själ är eld och kärleken virket som knäpper i lågorna.
Hur mycket jag än hade velat så kan jag inte ticka som en klocka med endast evigheten som sällskap, jag är kaos och därför älskar jag.