I en röd fåtölj med ryggen mot väggen.
Djupt försjunken i något, distanserad från där och då.
En blick.
Jag kände suget i den innan jag såg vem som tittade.

Lutad mot en stolpe klädde du av mig med ögonen.
Innan vi ens kände varandra.
Min korta svarta klänning, mina ben, nedstoppade i stövlar.
Din intensiva blick som sa mer än vad dina ord någonsin sagt.

Av hela det känslospektrum som en människa kan visa har jag sett dig visa tre.

Det är ilskan.
Men den är allas egendom.
Den engagerade mig aldrig.
Det är din grundinställning.

Det är glädjen.
Den skadeglada, den bullrande djupt nerifrån magen.
Den förvånade.
Att du fick mig att skratta så tårarna rann.

Sedan är det kåtheten.
Den var först, innan du visste nåt om mig.
Mina nakna bröst som fick dig att kippa efter andan.
Ditt nervösa fumlande, din kalla kind när jag var nära första gången.

De andra känslorna kan du prata bort.
Men kåtheten - den var min.
Om inget annat var det jag som gav dig den.
Den är den enda känslan jag vågar minnas som äkta.