Dina blå ögon och alla runt omkring mig försvann.
Vi fanns - även utanför vår egen bubbla.
Aldrig har jag varit så förälskad som då.

Du satt där med dina blå ögon och din lika blå tröja.
Du, av alla människor - du av kött och blod.
Bland alla som ville ha en bit av dig hade du valt mig.

Men där var du - för min skull, bara för min.
En hemlig smekning på din arm var allt du fick.
Bara vi visste sanningen - sanningen om oss.

Dina blå ögon är det jag vill minnas.
En hemlig passion att skriva böcker om.
Och aldrig var jag så förälskad som då.