Blixten slår
Den slår i mig

Smärta som rakblad i min hjärna
Känslan av äggen djupt in
Blöder varje dag

Tankar föder blixtar
För varje slag skär rakbladen djupare
Det gör så ont

Mina händer vill skaka av sig smärtan
Som om de vore täckta av brinnande osläckbar napalm.
Så otroligt fort kan inte förstå
Det försvinner samtidigt som det uppstår


Starka intensiva blixtar
Rakbladen skär snabbt och hastigt

Klarar inte av
Få det att försvinna
Slänger huvudet våldsamt åt sidan med all min kraft för att skaka bort smärtan.


Jag ligger i sängen.
Jag tänker, vad tänker jag på.

Varför gjorde jag så
Hur kunde du göra så

Vad tänker du med egentligen
Du är helt sjuk

Blixtarna hopar sig, de växer starkare
De slår ner

Rakbladen skär
De skär, djupare djupare djupare...

Snälla det gör så ont
Mina händer försöker hitta rakbladen som skär djupare in i mig

Gnider, river och slår
Snäll få ett slut

Ansiktet drar ihop sig
Ögonen vill aldrig se igen
Få det att sluta

Men förgäves
Knivarna gräver sig djupare

Tårarna närmare sig.
Plötslig tystnad, mina andetag fyller rummet

Ansiktet känner en fröjd
Ögonen fortsätter vara stängda, äntligen ro

kroppen ligger tyst och stilla
Sängen omfamnar mig, den tröstar mig
Den andas med mig, lugnar mig


Ångest, det kommer och går