Klarvaken mitt i natten.
Så arg på dig - så arg att jag vill gråta.
Bredvid mig sover mannen som älskar mig.

Det är i den kärleken som jag fått perspektiv.
Vår kärlek var inte kärlek alls.
Vi var din lekstuga och genom diffusa manövrar radiostyrde du mig.

Den signalen är bruten nu.
Nu kan jag tänka utan dig i mitt huvud.
Det är därför sorgen kommer nu - när jag har allt vi inte var.

Jag undrar om du också förstår?
Förstår hur sjukt och giftigt vårt förhållande blev?
Förstår du att du gjorde mig till en icke-människa?

Radiostyr du någon annan nu?
Är det någon annan som får krympt levnadsutrymme?
Är det någon annan du tvingar in i din omöjliga mall för hur en kvinna ska vara?

Jag kom undan i sista sekunden.
Räddad av äkta kärlek.
Det är orättvist men den kärleken kommer att läka såren du lämnade.