då mörkret slukar mig
kan jag endast känna
förundran. fascinerat
blickar jag fram,
siluetten är en reflektion,
mitt kött och blod

som blixtar dånar, vibrerar jag
himlen faller likväl mitt mod
"Tiden är nu"
arma lemmar bleknar bort
svävande följer jag min åtrå
en pojke ligger orörlig,
krymper för synen