Hissdörrar, vilka vanligen hör till just hissar, går
det att få erfarenhet av blott en beträder sådan
mark där hissar hör mera hemma. Det finns,
skamligt nog byggnader, vilka helt eller delvis
saknar hiss. Som var

och en vet som någonsin sett en eller ett par
hissdörrar slutas, ofta nog hur en upplevelse
tar sig ut. En resenär får då bekanta sig icke blott
med hissen, utan även med hissdörren. Då den
sluts och någon tryckt

eller trycker på knappen kan det kännas livat och
uppåt värre, alldeles oavsett i vilken riktning
hissen beger sig. En del färder har dock slutat med
att hissen av någon anledning stannar på en icke
önskad plats. Exempelvis

mellan tvenne våningar. Eller som i mer förekom-
mande fall, en smula över eller under den våning
som ett otåligt våningsplan då bjuder. I sådana fall
skall dock ofta nog själva hissdörren, om än under
tyst protest, kunna öppnas

mot den relativa frihet som utsikten att kunna
lämna det utrymme själva hissen utgör erbjuder
resenären. En sådan hissdörr, eller i mindre blyg-
samma fall, ett par, skulle veta att berätta de mest
hårresande historier

blott den haft möjlighet därtill. Den berättar dock
inte vad som helst för vem som helst. Den eller de
vilka kunna klämma den på skilda sanningar brukar
dock kunna berätta, ja rentav livaktigt skildra,
sådana unika tillfällen

till som äventyr. Som vana hissfarare eller till och
med tillverkare, installatörer, reparatörer och en
del annat löst folk erfar och erfarit stundom, det
finns hissdörrar av de mest skilda slag. Det går i
och för sig historier

om hissdörrar där berättaren något brett på en
del och utökat berättelsen med påhittade detaljer.
Men dem är det bara att ta med en nypa salt.
Sanningen är ju ändå den att verkligheten även
här, på detta område,

kommer att kunna gälla för att överträffa dikten.
Så vad du eller någon annan än får höra talas om
eller kan läsa er till om hissdörrar, den egna
erfarenheten ofta nog skall räcka till. Och i de fall
där den inte känns som

helt till fyllest. Vänd er då till den erkända littera-
turen och strunta helt i vandringshistorier, de är
bara alltför ofta utbroderade och stundom på det
viset förtäljda att hissdörren mera hamnar i peri-
ferin än står som

huvudperson i historien, skrönan. En hissdörr vill
stå i centrum, men får stå där och skrapa med
foten, eftersom har folk något att berätta historier
om, det allt mera ofta handlar om hissen eller de
personer som åkt med

denna hiss, hur kort eller lång färden med den än
varit. Kom ihåg det nästa gång just du åker med
en hiss, få färder med hiss skulle alls kunna tagas
utan hissdörrens eminenta existens. Den som först
öppnar för dig möjligheten

att färdas med hissen och sedan efter färden bjuder
dig att stiga ut i en annan del av verkligheten. Jag
vet inte var att vända sig för att kunna införa hiss-
dörrens dag, men även om den skulle tvingas dela
dagen med hissen, så

skulle det ändå bli och kännas som ett riktigt som
erkännande. De flesta som har något ont att säga
om hissen, brukar inte ha fullt lika mycket att tala
illa om just hissdörren, vilket förstås är ett första
steg på vägen till att

kunna glädja dessa som trogna trotjänare, vilka
ibland tyvärr sparkas på av otåliga resenärer, kissas
på av husdjur eller fyllerister, bankas på men som
sagt inte ofta nog tänks med storartad och varmt
uttryckt som glädje på.


Rysansvärt spännande fortsättning i del två.