In i stammen av min slutna tanke hugger jag mig in med skopade händerna och dricker saven för att  törsten min  är outhärdlig. 

Jag urholkar stammen av tanken och vandrar där som den bekanta resare jag är och tämjer atmosfären med mina fadershänder

Stammens skal cirkulerar runt  om mig och diametern expanderar sakta medan roten av tanken reser detta spekatakulära torn högre och högre

Det finns vilda ekon som födds av min närvaro, snabbt seglar de förbi som för att minna mig om den påverkan jag har här
och efter en stund har jag fädrat en flock av små knaster, knak, mummel och kluck.

I mitten av tankens stamm sitter köttarmeraren och mortlar brosk för skapa dig.
Han kallar det för världens vackraste process

I en liten låda har han lagrat dina lemmar. försiktigt tar han din torso och armerar den med en ryggrad och fogar kotorna med brosket. 

Jag frågar honom vad han älskar mest med processen. Han skrattar uppgivet och suckar:

När jag får bura in hjärtat i böstkorgen
som för att skydda det vackraste som finns.

Jag kysser honom och väntar en stund tills han ropar att min vän är klar
och äntligen får jag vara hos dig.