Bakom silvret
anas väl något erotiskt
Alla de ljusa vecken
under ringarna på dina fingrar
Fingrar som krafsar runt fönsterkarmen
och talar sanning

Pärlorna möter alltid blåsten
ryttare, rid och titta inte tillbaka
det finns sår och kors i mina händer

Alltet hänger bak och fram, avigt
tillsvidare
i snaran
runt världens hals

Huden blir kall,
andetag rossliga
Handlingar och ord skapar Hades
i förlorad och döv kärlek

Pärlorna möter alltid mina kinder
jag rider inte längre, alla hästar är i jorden
och det finns sår och kors i mina händer

Den röda tråden spinner vidare
tills den hittar sin mittpunkt
Men ingen lyssnar längre
och ögon är svarta och blanka när de möter mig

Jag har förbrukat alla livlinor
låtit giljotinen falla
som den behagar

Pärlorna möter alltid handfatet
där bubblor från min näsa rider iväg
upp till ytan
Jag har själv vridit på kranen
och såren och korsen i mina händer
försvinner aldrig