Livet, värdefullt spännande lockande
Kärleken, varm euforisk öm vacker
Tillsammans en oslagbar kombination
Kan bära vad som helst, eller?
Kan bäras av vem som helst, eller?

Vad händer när kärleken man trodde på blir en vana?

En gammal tröja som krympt i tvätten. Nött och full med hål men invand, hemtam, självklar, fjättrande som en tvångströja.
Tvingande, låsande, kvävande, uppfordrande, lismande, ljugande, föraktande eller kanske likgiltig..
Självföraktet kommer krypande, missmodet, krälandet, grälandet, sårandet, ömmandet.

Drömmar förvandlas till illusioner som dör av misstroendesoten. Den sjukan som hos den självföraktande snabbt blir som ett beroende som måste fyllas på med opålitlighet och självhat. Endast däri finns trygghet i otryggheten.

Kärlek är svårt och lätt på samma gång. Kan man älska om man föraktar? Kan kärlek födas på nytt ur otrohet och lögner? Eller blir den då vriden och förvriden, sjuk och skadad?
Var finns hoppet i hopplösheten?

Så många frågor utan svar, så mycken kärlek utan mål, så mycken kärlekslöshet.

Livet är omöjligt utan kärlek, kärlek är omöjlig utan liv.