Frosten bryter ut över min hud och formar små intimiteter. Vällust att bära med sig. Injicerat rakt mot tygets hjärta.

De slentrianer jag följt. Avspeglade i snön och höghusens lystna fönster.
Jag formar en skulptur av alla avlagda klädesplagg jag burit.
Ställer ut mina avbitna nagelband. Jag har gått miste om saker.
Rispor finns i skogens njure,
släpper kattugglan sina fjuniga ungar fria.

Det materiellas övertag får min ytlighet att fortsätta spänna förödelse.
Över jorden
Över de tjugo grannpojkarna
som leker krig utanför köksfönstret.