Å vilken ångest att det inte sänds något program på tvåan just nu

Mellan knappbytet från ettan vänds speglarna inåt

den osäkra massan mellan lakan med ögon glidande från varandra

som i förkristen avsmak för det egna

sekunder räcker för att penetrera där språket ännu ej förstår

den levande döendes sanna begär och primitiva undergång

i spetsen på tungan behåller vi minnet

Kroppens förintelse på en tidsmässig axel

förlänger ansikten på de mest förvridna sätt

Å den ångest den som inte förstår

Att kroppens mysterium berättar om oundviklig förintelse

av all skillnad i värde