Det här är till dig, Isak.
Du var den första killen att vara orsaken till mina tårar, så jag antar att jag är förpliktigad att skriva om dig förr eller senare. Inte för terapins skull, inte för att det på något sätt hjälper mig att "gå vidare" (det har jag redan gjort); utan för att jag under så lång tid glorifierat dig och dina handlingar. Jag skriver detta för att bevisa för mig själv att jag inte behöver glorifiera dig längre.

Det här är till dig, Isak.
Jag hoppas att du minns mig, trots allt. Att våra tre månader av knullande åtminstone lämnade NÅGOT sorts intryck hos dig. Storleken av ett sandkorn, antagligen, men likväl ett intryck. Jag hoppas att du ångrar ditt beslut att ragga på min bästa vän. Jag hoppas att du ångrar ditt beslut att bjuda med henne till samma konsert som du bjudit med mig till, fyra veckor tidigare. Du och jag var visserligen inget annat än knullkompisar - det klargjorde du redan från början - men jag hoppas ändå att du inser hur ont det gjorde i mig att än en gång se min bästa vän vinna över mig.

Det här är till dig, Isak.
Första gången du smög ner handen innanför mina trosor knep jag ihop benen och låtsades sova tungt - andra gången drog du äcklat åt dig den när du insåg att jag inte var rakad såsom porrstjärnorna. Första gången du hälsade på blev du besviken för att jag hade mens - andra gången stänkte jag blod på de vita lakanen eftersom du inte hade tålamod nog att bry dig om mig. Efteråt vältrade du nöjt över på sida och frågade "så, hur känns det att ha förlorat oskulden då?". Du var stolt över att ha erövrat mig efter att ha känt mig i bara två veckor.

Det här är till dig, Isak.
Jag tappade räkningen på alla de gånger du lät dina fingertoppar dröja sig kvar vid min korsrygg och än idag är det en gest jag förknippar med kärlek. Alla gånger du lät mig sitta i ditt knä när du spelade LoL, eller den där gången du kokade citronte till mig mitt i natten. Alla de gånger du fick mig att känna mig speciell, så att jag skulle förlåta dig för de gånger du betedde dig som ett svin. Åh, jag var så naiv.

Det här är till dig, Isak.
Jag vill att du ska veta att jag grät efter att du ringt den där natten. Jag hade inte sett eller träffat dig på över en månad, så när du dök upp på den där festen kändes det som att väggarna skulle sluka mig hel. För att överleva svalde jag ner min sista ångestdämpande med rödvin. Du ignorerade mig hela kvällen men när klockan närmade sig 3 och du fortfarande inte hade hittat någon sovplats, ringde du. Du ringde och du frågade om du och Amanda kunde sova över. Jag kunde ha sagt nej, men visste inte hur en sade ifrån på den tiden. Som tur var dök ni aldrig upp. Jag antar att ni hittade sovplats någon annanstans.

Det här är till dig, Isak.
Under lång tid var jag övertygad om att jag aldrig skulle komma över dig, trots att du aldrig var min. Men här står jag nu - med lärdomen om att aldrig falla för en kille som säger åt mig att jag måste raka min kropp, att aldrig falla för en kille som vill erövra även min bästa vän. Det borde väl ha varit självklart redan från början, men jag lärde mig att glorifiera dig. Inbillade mig att du kanske ville ha mig, trots allt. Du ville inte ha mig. Jag vill inte ha dig heller. Inte längre. Åh, och sist men inte minst, det jag viljat få sagt under så lång tid: du borde raka dig. Du passar inte i skägg.