skulle du känna igen mig naken?
skulle jag kunna dina känsliga centimetrar som då?
skulle våra kroppar kännas som den där helheten som vi var?

jag tänker på hur ditt brösthår kittlade i näsan när jag låg på ditt bröst efter att vi älskat..
hur dina andetag blev ojämna precis när du kommit.
in.
hur jag var så djupt övertydag om att du var den enda som kunde uppfylla mig så till den milda grad.
fylla mig så innerligt på alla plan.

det är iaf det jag minns.
jag vet hur svårt det var för dig. för mig, när det tog slut.
vi bråkade,
straffade varandra med otrohet.
skrek varandra i ansiktet.
du var inte tillräklig för mig då. det vet jag,
jag var inte i närheten tillräcklig för dig.

du försvann och tog spillrorna av mitt hjärta med dig.

idag är jag hel. så hel har jag aldrig varit, inte med dig.
du var en del av mitt missbruk.
en beroende älskar en medberoende.

idag är allt så klart men fortfarande saknar jag dig.
så djupt jag saknar dig.
fast, egentligen vill jag nog bara ha upprättelse.

jag var starkare än du trodde.