när man är full
och världen flimrar lite i ögonen
det är så det känns
det är så verkligheten bränns

det blir bara en dikt när det är ett rim
jag minns inatt, jag blev övergiven i drömmen
att vara en fisk och att följa sitt stim
är inte att vara död och glida med strömmen

men det blir en dikt först när man rimmar
och jag är ett nödrim i metaforen
jag bor på en ö i en damm
och jag vet inte hur man simmar
min existens fyller bara upp en tomhet
så har det varit de senaste åren

jag försöker alltid mitt bästa
det vill säga inte alls
jag har fantiserat vissa nätter
om att skära av min hals
jag vill alltid bli älskad av alla
jag vill inte slåss med nån
jag försöker flyga och ser mig själv falla
det känns som att jag inte känner nån

ibland försöker jag fantisera
var vill jag sitta när jag är gammal
röka tobak eller gräva guld i lera
dricka kaffe och jobba på samhall

jag orkar aldrig hålla i så pass
länge att jag kommer fram till nåt
jag hör mig själv säga "så jävla kass
du är ensam, alla andra har gått"

"Calle du är dum i huvet
du röker
(så dina kapilärer drar ihop sig
och man ser ej om du har några infektioner)
du måste gå till din tandläkare
du måste kolla om du har hål
du måste döda dina tandtroll
du måste gå"