Du säger att jag säger det för lätt.
Men om du visste hur svårt det är.

Hur pulsen höjs, blodet pumpar igenom kroppen, andningen känns tung, handsvetten kommer, kroppen skälver och strupen krampar ihop.Det känns som ett maraton innan jag öppnar munnen. När jag sen formar orden är det som att tiden står stilla.

Jag vill skrika ut det för hela världen, samtidigt viska så att bara du hör. Jag orkar bara inte hålla orden inne.
Är det lätt?

Nej, det är svårare att känna än att vara bedövad. Svårare att tala än att tiga. Det är inte lätt att vara tyst. Men att offra sig själv igenom att öppna sitt hjärta, blotta själen och lämna över sitt liv till någon annan.

Hur kan det vara lätt?

Det som är svårast är när jag säger: -Jag älskar dig.
Så lyssnar du inte på mina ord.