Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vintermörker

Ett blekt ansikte träffas av vinden
Isande sveper den över huden
och
Högt ovanför blottas du i mörkret
Aldrig älskar jag som då
Skuggor vaknar och kryper mot sovrumsfönstret
Fingrar sig in under fönsterkamrar
Sängen ekar
Träden står nakna utanför
Det känns som en del av mig vaknat
Natten susar universums andedräkt
Stjärnorna, månen och suset
Tänder ett ljus
När världen slukas av vintermörker
Människans röst i ljuset sprakar
Jag vaknar
Tanke till tanke kedjas
sakta klättrar jag upp till dig




Fri vers (Prosapoesi) av isvind
Läst 170 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-11-01 18:59



Bookmark and Share


  Hanna Mari Wallin
fint använda metaforer
i en text som berör
2015-09-15
  > Nästa text
< Föregående

isvind
isvind