Tjugofyra, tjugofem, tjugosex
Som att jag glömt rädslan och oron
Som att jag vill lida

Sexton, sexton, sexton?
Jag kommer aldrig att lära mig
Trots fumliga händer kommer mina kyrktorn alltid luta

Fan att jag vägrar öppna ögonen
Ett orosmoln lika stort som oceanen i juli. Där framme
Ducka, spring, slå dig fri

Ingenting och allting är förståeligt
Jag vill alltid existera i detta
Jag stannar, vågar, hoppas.