Jag har falska förhoppningar, om att jag är någon.
Jag är någon.

Det är som att tanken eller fantasin om att göra något,
är samma sak som att ha gjort något.
Jag drömmer om att att stå upp,
hålla upp dörren för de äldre, resa mig eller rädda den som behöver räddning0.
Med drömmen formas en illusion, det är som att allt jag drömt,
har jag redan gjort.
Jag är stolt över alla saker som jag inte redan gjort.

Som när jag gav hela min lön till de bättre behövande.
Vilka är de bättre behövande?
"De bättre behövande", som en fras på en löpsedel i en skvallertidning.
Jag hade passat jävligt bra på en löpsedel.
"En man med ett skitjobb gav hela sin (lilla)månadslön till de bättre behövande,
trots att han med den gärningen riskerade betalningsanmärkningar,
kravbrev och slutligen, återbetalningskrav och utmätning av kronofogemyndigheten".
Jag är stolt över det.
Det skulle delats och gillats på Facebook...

Den gången då jag tänkte bli mentor åt en ungdom,
tänkte jag bli online-mentor.
Det är fint att vara mentor åt en ungdom som behöver det... online.
Jag pallar inte träffas, det tar tid, min tid.
Får mail från ett mentorbolag, efter en ansökan.
Jag är ju trots allt en jävligt bra mentor-typ.
Dom skickar mail rätt ofta, jag har inte svarat nu på ett halvår.
Men det var en fin tanke, jag var i den mentor åt en kille som mådde jävligt dåligt.
Jag kom med många fina råd, hans liv blev bättre.
Det var min förtjänst.
Jag är stolt över det.