Jag har länge burit mitt bagage
släpat, slitit och slängt

Med röda händer och avdomnade fingrar har jag fortsatt
Framåt.

Och vem är jag att döma
dig och ditt bagage?

Jag vill vara där du är,
konung av September

Herre över Bekymmer
man av problem

Jag vill bära ditt bagage åt dig
släpa det med mina händer tätt intill dina
svettiga handflator och bultande hjärtan

Men ångesten, min kära
Den äter upp mig än.

Ditt bagage
som det skrämmer mig

Sådär som en otäck historia gör
en sån som är baserad på En sann händelse

Märgen i mina ben fryser till is
och mitt hjärta slår vilt säkrat bakom sitt fängelse av ben

Min hjärna skriker efter förnuft och reson
Spring, rym, släpp bagaget!

Någon sa till mig en gång att jag bör vara försiktig kring trasiga människor,
en kan skära sig på deras vassa skärvor som ligger kvar.

O käre gud om du nu finns
om allting har en mening
Vad är då min?

Varför älskar jag allting som sårar mig
och stannar när jag bör fly.

Varför lär jag mig aldrig,
att det inte blir annorlunda med någon ny

Är jag en kämpe
som försöker

Eller är jag bara en svag person
som dras till sårade individer

Varför söker jag kärlek
när det inte finns någon till mig att ge?

Jag älskar allting med dig
lika mycket som jag hatar det.

Om jag kunde berätta
och vara den jag är
om beslut inte satt fastnaglade i mina känslor

Så skulle jag be dig att gå
Lämna mig.

Lämna mig
jag är sårad
jag är rädd
jag är inte redo

Ditt bagage svider som syra i mitt hjärta
Jag kan inte bära det åt dig
eller med dig.

Jag kan inte acceptera,
jag kan inte förstå

Att du verkligen
kunde göra så.