det knarkar på dörren
vardagen kommer snart att fyllas med något annat
än onlinepizza och triviala tv-serier
blicken jag möter får hela min kropp att skaka

likt de ensamma
lövet
som hänger kvar i det tomma ödsliga
trädet
utanför avgränsningen mellan mitt liv
och hösten

trots hårda vindar och kallt regn
så kämpar det på
hänger kvar
långt ifrån vårens blygsamma värme
utan någon som helst orsak
vad vet jag?

och dagen innan målade jag om
min senapsgula skrivmaskin
och inte visste jag väl då
att jag skulle måla den i samma färg
som slipsen jag bär vid vårt sista farväl.