I mitt inre finns olika mentala rum.

I uppväxten lär man sig behärska dem och anpassa sig efter dem.

Då är man normal.

Men sen finns dem som likt en båt på öppet hav seglar dit vinden bestämmer sig för att föra dem i dem inre rummen.

Inget man egentligen kan göra åt saken mer än att gilla läget och anpassa sig.

Då är man inte normal.

Det krävs att man behärskar den inre viljan för att man skall kunna leva utifrån dem förutsättningarna.

Det gör inte jag.

Då är jag inte normal.